En dussinfilm med ambitioner. Man har sett bättre och man har sett sämre. Det är övertydligt, med enkel narrativ struktur och lite väl skissartat och osannolikt händelseförlopp som ofta snuddar vid det banala, men det duger. Faktiskt med en liten guldstjärna i kanten till och med. Svensk film tenderar att vara betydligt sämre när den försöker hantera sådana här ämnen. Mr. Skärgårdsdoktor himself Samuel Fröler gör vad han ska i rollen som konserthusets alfahanne, och huvudrollsinnehaverskan Alicia Vikander spelar sin roll som instabil och sårbar ung receptionist med bravur. Arbetarklasskildringen är inte så där jättetrevlig kanske, men å andra sidan tecknas väl heller inte överklassen i det mest smickrande ljus.
Du ska ha cred. Om jag hade sett den där filmen i hyrhyllan hade jag snabbat på stegen förbi.
SvaraRaderaHoho kul, för det var Maria som hyrde den. Jag hade nog också gått förbi och istället letat efter någon film där män är hårda, svär och slår folk på käften och kvinnor, i den mån de är med, bara visar brösten och håller tyst.
SvaraRadera