Det här var mig en stenhård italiensk crimefilm, den första jag sett av genrens gigant Fernando Di Leo. Mala Ordina är inte alltid helt tonsäker visuellt, tvärtom blir det påfallande ofta lite stelt och statiskt. Men fotot skiner till i actionsekvenserna, framför allt i slagsmålen och den vansinnigt häftiga biljakten, och filmens stora behållning ligger hur som helst snarare i intrigen och de benhårda karaktärerna. Det här är en spännande och underhållande skildring av Milanos undre värld där det inte finns några vinnare eller good guys, där samtliga karaktärer är mafiosi, hallickar, torpeder, horor, hippies eller annat pack. Jag tillstår gärna att jag inte sett speciellt mycket italiensk kriminalfilm, men av det lilla jag har sett måste jag ranka Mala Ordina högt upp tillsammans med Lenzis Almost Human och Deodatos Live Like a Cop, Die Like a Man. Och jäklar vilken grym musik!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar