Långsam och ointressant komedi av islänningen Dagur Kári, som även gjorde överskattade Nói albínói. Den här filmen har ingenting som krokar tag i en. Dess story är fullkomligt ointressant, fotot är tråkigt att titta på och den har inga större vare sig form- eller skådespelarmässiga värden. En gubbe som fått hjärtattack möter på sjukhuset en ung hemlös man som försökt ta livet av sig. Kärlek uppstår. När de kommer ut från sjukan tar gubben killen under sina vingar och lär upp honom om hur man sköter baren som är gubbens ögonsten, så att yngligen en gång kan ta över när gubben dör. Låter det spännande? Nej, det är det inte heller. Det är helt och hållet menlöst. Bara en segflytande sörja av mediokra skådespelarinsater, illa utmejslade karaktärer och tråkigt, platt foto. En film att somna till, möjligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar