Utmärkt drama på temat vedergällning. Det finns inte så speciellt mycket att klaga på när det gäller Biers regi egentligen. Det här är estetiskt såväl som dramaturgiskt välkonstruerat, även om jag tycker att slutet borde ha kortats något. Filmens stora problem är istället att den är så förutsägbar. Den följer liksom samtliga dramats konventioner till punkt och pricka. När man väl fått alla pjäserna och deras platser på spelbrädet presenterade för sig, kan man som åskådare ganska lätt förutse filmens varje drag. Det är självklart lite tråkigt, då det kan kännas som att Susanne Bier kastar bort sin uppenbart fina fingertoppskänsla för den här typen av film på en ganska ordinär, och i slutändan också lättglömd, historia. Får jag sedan gnälla lite extra också, och passa på att samla lite PK-poäng efter den senaste tidens rasistiska utspel som säkerligen devalverat mina aktier ganska rejält, kan jag inte låta bli att notera den lite unkna och kolonialismosande Afrika-skildring filmen visar upp. Den mörke vilden som sliter sina fiender i stycken och dennes primitiva moralbegrepp, där öga för öga, tand för tand är den enda lagen, kontrasteras mot den belevade vite mannens förfinade vänd andra kinden till-etik. Och så fiskas det efter chockerade reaktioner från publiken. Det är inte överdrivet exploaterande utfört, men mönstret finns där. Jag är den siste att förneka att verklighetens Afrika på sina håll överträffar allt vad Hämnden har att erbjuda i form av barbari och vedervärdigheter, men det blir lätt lite osmakligt när man juxtaposerar på ett så uppenbart sätt.
Men vad fan, detta till trots, det här är en bra film! Man ska bara inte förvänta sig att se hjulet uppfunnet varje gång man hyr en DVD från Konsum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar