Men lönetid innebär alltid en massa mer eller mindre genomtänkta inköp, och Svensson som man är bränner man så klart iväg pengarna i en så rasande takt att kontot gråter av skräck. Live fast! Finns det över huvud taget något bättre att göra än att visa upp nämnda prylar på internet, så att man åtminstone får någon nytta av dem innan de bortglömda hamnar i ett hörn och samlar damm? Det tror jag inte.
I söndags kände jag, för första gången på flera år, ett akut sug efter tv-spel. Alltså gjorde jag slag i saken (vem vet när suget uppstår nästa gång) och bussade mig till Elgiganten för lite spelshopping. Första Dead Space var i min bok ett av de bästa spelen den här generationen. Därför är det lite synd att tvåan bara verkar vara mer av samma. Jag försöker generellt sett hålla mig undan uppföljare med exakt samma mekanik och spelmotor som sin föregångare. Ofta kan sådana till och med få mig att tappa respekten för det första spelet, hur bra det än var (exempel: Metroid Prime, Gears of War, finns hur många som helst). Dead Space 2 är hittills åtminstone vansinnigt välproducerat, skitsnyggt och nog är det nästan lika tillfredsställande att lemlästa odöda The Thing-monster även den här gången. Trots det känns det lite tråkigt att spelet i allt väsentligt mest bara verkar vara en expansion. Men det kanske blir bättre.
Killzone 3 bävar jag lite inför att sätta igång med. Tvåan var, trots grava tillkortakommanden både i single- och multiplayer, nog det FPS som gjort mest för mig sedan typ Quake för hundra år sedan. Egentligen kanske inget mästerverk om man försöker se det lite objektivt, men ett underbart guilty pleasure och med fan så mycket mer karaktär och särprägel än alla CoD-spelen sammantagna. Därför är jag lite rädd för att se åt vilket håll Guerilla tagit spelserien med uppföljaren. Jag tror att risken är att man valt att släta ut alla små egenheter som för mig var det som gjorde Killzone 2 så bra (tyngden i kontrollen, de skitiga krigsmiljöerna i nästan monokrom färgpalett, känslan av att avataren faktiskt har en kropp till skillnad från alla andra FPS där man bara är en omkringflytande picka, multiplayerlägets någorlunda betoning på realism med väldigt lite auto aim och hälsa, etc.), och istället försökt göra det mer likt konkurrenternas generiska och själlösa produkter. Men jag hoppas ändå på det bästa. Om inte annat lär spelet rent visuellt kunna ge hårdvaran en riktig match, om föregångaren är något att döma efter.
Jag vet att alla nu för tiden gör sin bokreashopping på internet. Somliga kanske till och med tycker att det är lite töntigt att gå till en butik och handla. Men det skiter jag i! Jag har alltid tyckt om att stå och frysa utanför bokhandeln reastartdagen (sorgligt, i Lule finns det faktiskt numera bara en bokhandel att frysa utanför ;_;). I år var jag som en sådan där smart amerikansk bomb som bara dödar ondingar: Totalt fokuserad och hundra procent målmedveten. På så vis lyckades jag undvika den värsta kön och fick det jag ville ha snabbare än någon kunde säga "flasklock", inklusive den mycket seriösa Berättelser om det okända. Sedan satt jag och drack gratiskaffe och åt gratismacka en stund och sedan gick jag hem. Snipp, snapp, snut, så var sagan slut.
FIN
Killzone 3, har jag förstått, har utslätad kontroll. Det fixade de visst redan i en patch till tvåan. Jag vet inte om det innebär att all känsla av fysisk närvaro fått ge vika, men så är det i alla fall.
SvaraRaderaFör övrig ett typexempel på vad jag skulle kalla simulanssjukan inom spelmediet, som fullkomligt kväser ett av mediets mest unika och kraftfulla konstnärliga uttryck. Killzone 2s kontroll var så effektiv eftersom den gjorde ett konstnärligt val för hur spelaren skulle känna sig i spelvärlden. En massa nerdrage senare, och så är det Halo och CoD av alltihop. Tror jag, har inte spelat, men jag menar att kontrollen var bra som den var, förutsatt att man inte ville spela CoD.
Fittans, jag skrev ett svinlångt svar men det försvann och jag orkar fan inte skriva om det.
SvaraRadera