Spännande dokumentär som tar avstamp i en vandringssägen och knyter den till verkliga fall av försvunna barn. Om hur verkligheten och fiktionen blandas samman i människans omättliga behov av att fiktionalisera, skapa mönster och generalisera. Staten Island blir här på ett snyggt sätt metaforen för den mänskliga avskrädeshögen, där de oönskade och misslyckade göms undan tillsammans med New Yorks skräp på världens största soptipp. Påminner på sätt och vis om HBO:s Paradise Lost-filmer. Filmen behandlar sitt övergripande tema på ett intressant vis, även om jag kan tycka att det är lite synd att det försvinner under stora delar av filmen och ersätts av bra men mer regelrätt kriminaljournalistik. Men det är en petitess egentligen, för Cropsey är på det stora hela både fantasieggande utförd och dramaturgiskt tillfredsställande. Något paradoxalt med tanke på att filmen egentligen inte svarar på några frågor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar