Den här otypiska fängelsefilmen tillhör kanske inte det absoluta toppskiktet i genren, men det är absolut nog bra för att vara värd en titt. Den är däremot inte värd att söka upp enbart för Nick Caves skådespelar- eller kompositörsinsatser, som jag gjorde, då de om sanningen ska fram upptar en försvinnande liten del av filmens speltid. Musiken är också rätt undanskymd och lättglömd. Själva filmen är en meditativ sak, baserad på sanna händelser (som det brukar heta), om det eskalerande våldet på ett maxsäkerhetsfängelse i den australiensiska öknen. En berättarröst och beskrivande textrutor förklarar händelseförloppet, scenerna som sådana känns som lösryckta fragment. Stundom en stark och relevant film, andra gånger faller den platt. Det slutliga intrycket: Sevärt.
Hade ingen aning om att regissören John Hillcoat på senare år även gjort den mycket bra postapokalypsen Vägen med Viggo Mortensen. Där ser man.
Ja, för att nu inte glömma The Proposition, som nog är en av de senaste årens bästa westerns.
SvaraRadera