Det här är i princip rakt av en repris av första filmen. Man tar premissen och formatet, använder samma dramaturgiska mall, har likartad upptrappning och samma sorts klimax. För att krydda anrättningen och variera sig lite slänger man in en hund och en baby i mixen. Man rör om och serverar, och ta mig tusan om det inte fungerar hyfsat den här gången också. På det stora hela är det en stabil film och den är rejält spännande när det gäller. Men Paranormal Activity 2 dras med exakt samma problem som ettan, nämligen att den har otroliga problem med expositionen. Både hustruns mystiska bakgrundshistoria och all mumbojumbo om demoner klingar riktigt falskt, möjligen delvis som en följd av skådespelarnas begränsningar, men huvudsakligen faktiskt på grund av undermåligt manus. Även sättet som filmen sammanvävs med ettan känns till en början krystat och klumpigt, men jag måste tillstå att de knyter ihop säcken ganska fint, om än förutsägbart, i slutet. Annars tycker jag att det mesta rullar på fint, kanske inte klockrent alltid, men tillräckligt bra för att kunna leverera skrämsel på de rätta ställena, vilket ju är det viktiga i den här typen av film. Och så är jag lite extra svag för fejkdokumentärformatet, hur gimmickartat det än kan framstå så här i uppföljaren. Det fungerar ypperligt för skräckfilm, vilket filmer som Cannibal Holocaust och Blair Witch Project tydligt demonstrerat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar