Mycket standardmässig giallo från Sergio Martino. Alla ingredienser finns här: mystiska konspirationer, svartklädda knivmördare, försäkringspengar som stjäls, en oskyldig man som råkar se för mycket och blir misstänkt i polisutredningen (som han givetvis också får följa inifrån), folk som spionerar på varandra, massor av red herrings och en invecklad intrig. Somligt, kanske lite väl mycket i vissa scener, är direkt lånat från Dario Argentos stilbildande Bird With the Crystal Plumage, men man får känslan av att Martino snarare leker med influensen på ett medvetet sätt än rakt av kopierar. Utan att avslöja för mycket visar sig exempelvis påhittigt nog ett av de Kristallfågeln-lika elementen bara vara en rökridå bland många andra.
Case of the Scorpion's Tail är alltså en ganska typisk giallo, som puttrar på utan att göra speciellt mycket väsen av sig. Det är trivsamt, aldrig tråkigt, men heller sällan något utöver det vanliga. Förutom då på det visuella planet, där Martino som vanligt excellerar. Det är en galet snygg film, med läckra och ambitiösa kameralösningar och oklanderliga bildkompositioner, allt genomsyrat av en underbar lekfullhet. Musiken av Bruno Nicolai är också riktigt fin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar