Ett ospecificerat afrikanskt land lämnat åt sitt öde av den franska kolonialmakten. En rebellarmé till stor del bestående av barn krigar mot den etablerade regeringen. Isabelle Huppert, som nog varit bra i allt hon medverkat i och så även här, spelar kaffeplantageägarinnan som vägrar lämna sitt liv i Afrika och resa hem till Frankrike. Liksom den beryktade orkestern på Titanic står hon och spelar vidare medan båten sjunker och tillvaron rämna runt omkring henne. Denis berättar det här på ett lågmält och ganska suggestivt sätt, pekar inte speciellt mycket åt något särskilt håll utan låter oss tittare bilda egna uppfattningar. Inget uppenbart moraliserande över de vita karaktärerna till exempel. Filmen är ganska snyggt och stilrent skildrad, till exempel i den förmodligen högst avsiktliga bristen på sådana där episka panoramabilder man alltid annars får i Afrikahistorier. Istället är omgivningen ofta antingen ett ofokuserat töcken, som skildrat genom dimma, eller bara väldigt rakt på sak och funktionell. Tyvärr lämna mig den här filmen till slut ganska kall. Jag tycker inte att den kommer till någon direkt poäng, och handlingen berör inte mig på något speciellt sätt. Men det är möjligt att det beror på min personliga brist på engagemang, för filmen är både hantverksmässigt intressant och rätt så komplex.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar