Ännu en av dessa mellanfilmer från bröderna Coen, bättre än deras tramsigare komedier men sämre än de riktiga tungviktarna. Det är framför allt en välspelad historia, där speciellt Jeff Bridges briljerar som den alkoholiserade tuffingen Rooster Cogburn, och filmen är som vanligt mycket välskriven. I ton landar den någonstans mitt emellan den italienska och den amerikanska västernfilmstraditionerna, men den romantiska heroismen och klassiska Hollywoodmoralen gör att pendeln svänger över till USA:s favör till slut. Det är lite synd tycker jag, som föredrar Leones och Corbuccis amoraliska, skitiga och hårdkokta Vilda västern-visioner. True Grit blir stundom väl snuttig och mysig. Men det är kanske inte så konstigt med tanke på att det är en remake av en gammal John Wayne-film (ännu något som ligger Coen-filmen i fatet). Det bör dock poängteras att True Grit förmodligen ändå är den bästa västernfilmen sedan Clint Eastwoods De skoningslösa från 1992, i och för sig kanske inte så svårt med tanke på genrens tynande tillvaro. Men fortfarande!
Det är väl dags att börja inse snart att nihilistiska No Country for Old Men, en av 00-talets fem bästa filmer i min bok, bara var en parentes i brödernas filmografi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar