måndag 18 juli 2011

Dödens mannekänger (Schmoeller, 1979)



Huja, vilken tråkig soppa. Ett billigt hopkok av Motorsågsmassakern och Psycho, men helt i avsaknad av några som helst av Hooper- respektive Hitchcock-filmernas många kvaliteter. Faktiskt är Dödens mannekänger så pass mycket av ett plagiat att det med lätthet går att förutse varenda storyvändning långt innan de uppenbarar sig. Nej men oj, var det inte den galne brodern Davey under masken, vilken överraskning! Att den sedan dessutom ser ut som en tv-film - eller tänk typ Days of Our Lives, fast med mindre zoom - hjälper så klart föga. Det enda den här filmen har som är ens det allra minsta bra, är mannekängerna och dockorna. Scenografin ensam räddar rent av ett par av skrämselscenerna från fullkomligt platt fall. Det är lustigt att tänka sig att den svenska filmcensuren totalförbjöd den här back in the day, och sedan frisläppte den nedklippt med hela åtta minuter. Jag undrar vad som fanns kvar av filmen efter det egentligen, för speciellt blodig är den inte till att börja med. Extra ironiskt sedan, som Trivia-sektionen på DVD:n mycket riktigt påpekar, att Dödens mannekänger fick en PG-åldersgräns på bio i USA.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar