Digidrive rulez ok!

Det här är ett av de allra bästa GBA-spelen, och därtill kanske det bästa och mest originella pusselspelet sedan Tetris. Möjligen överdriver jag, men jag tror inte det.

Digidrive kom i den andra serien av bit Generations-spel, släppta i Japan av Nintendo sommaren 2006. Serien var Nintendos försök att profilera Game Boy Micro som något av en livsstilskonsol, med enkla stilfulla spelkoncept i minimalistiskt kvadratiska och avskalade förpackningar, till en billig peng. Alla sju spel i serien är trevliga distraktioner för stunden, snygga och konceptuellt genomtänkta små karameller, men som spel betraktade har de egentligen inget bestående värde. Förutom då Q-Games-utvecklade Digidrive. Det har å andra sidan tillräckligt med spelvärde och komplexitet att det med lätthet täcker upp för alla de andra spelen i serien.



Så där ser spelplanen ut. Det kanske kommer att låta hemskt komplicerat när jag beskriver det här, men det är i själva verket ganska intuitivt. Längst till höger på skärmen finns utmaningen: En boll som jagas av en mojäng. Uppdraget är att skjuta upp bollen högre och högre i luften. Om mojängen får tag på bollen är det Game Over. Den största delen av spelskärmen föreställer en fyrvägskorsning, och från alla håll kommer bilar i tre olika färger. Spelaren ska lotsa in bilarna på de olika vägarna, ordnade efter färg. När fem bilar av samma färg åkt in på samma väg aktiveras vägen. När en väg är aktiverad innebär det att alla ytterligare bilar av samma färg som lotsas in på den vägen samlas i en stack, som växer och blir större beroende då på hur många bilar den innehåller. När en väg blivit aktiverad måste den matas med bilar så att den inte dör och stacken försvinner. Låt oss titta på bilden igen:



Vi ser att tre av planens fyra vägar är aktiverade, en svart, en röd och en vit. Stackarna är de två stora enfärgade cirklarna (formen betyder att de är maxade) och den mindre triangeln (en liten stack). Bilarna är de små röda och vita blupparna. Till höger ser vi bollen och längst ner under den ligger mojängen och lurar i vassen.

Vad ska man då egentligen med stackarna till, och hur hänger det ihop med mojängen och bollen? Jo, lyssna här: Med jämna tidsintervall kommer en polisbil farande in i korsningen. Det är den lilla randiga bluppen i mitten av korsningen på bilden. Lotsar man in polisen i en aktiverad väg, tar den med sig den vägens stack och använder den som bränsle för att skjuta upp bollen i luften, utom räckhåll för mojängen. Med enklare ord är alltså själva grundkonceptet att hela tiden bygga upp nya depåer för polisbilen att ta med sig och använda som bränsle för bollen. Gör man inte detta tillräckligt effektivt dör man. Mojängen som jagar bollen blir naturligtvis snabbare hela tiden, likaså bilarna och den tid man har på sig innan en aktiverad väg dör. Det blir svårt. Man blir nervös.

Men vänta, det är mer! Den fördjupade strategin bakom spelet går ut på att dela och multiplicera stackarna, och på så vis få galet stora depåer som skjuter bollen skyhögt upp i luften! Spännande? You bet!

Om du bara har en aktiverad väg på spelplanen och kör in en bil av fel färg i den, dör stacken omgående. Om du däremot har två eller fler aktiverade vägar delar sig stacken du körde in den felaktiga bilen i, och läggs till de andra aktiverade vägarnas stackar utan att förlora någonting i värde. Om man har tre aktiva vägar delas alltså inte stackstorleken i två innan den fördelas i de återstående stackarna, utan du får den ursprungliga storleken två gånger. Med andra ord är det egentliga målet att ständigt dela den stora stacken, låta polisen ta en av de två kvarvarande stackarna, bygga upp tre aktiverade vägar igen och dela den stora stacken, och så vidare. Den fina är att stacken man delar blir större och större hela tiden, och kommer till slut att vara x2, x3, x4, etc. tills den blir x? - en jättestack! Det kluriga är bara att hålla jättestacken vid liv tillräckligt länge för att kunna casha in ordentligt på den.

Det här låter vansinnigt tråkigt förstås, och jag skulle bli mycket förvånad om någon verkligen läst ovanstående med intresse, men tro mig, det är helt otroligt roligt och beroendeframkallande. Jag återupptäckte Digidrive när jag hittade min GBM här om dagen. Jag tänkte att jag bara skulle testspela en gång, men blev fast och har verkligen längtat efter att få spela det varje vaken sekund sedan dess.

Jag har gjort en video. Den är från en laggande emulator och den slutar på en ganska låg poäng, men den visar åtminstone upp själva konceptet och den djupare strategin med stackdelning:



Nu har jag naturligtvis gått och blivit lite besatt av det här spelet. Jag har försökt luska fram vad en bra poäng skulle kunna tänkas vara, men utan att hitta något vettigt. Jag ligger som bäst på runt 100 000 meter, men det känns som att man förmodligen skulle kunna komma upp i miljoner om man är tillräckligt bra (och japan). Ska försöka söka på japanska delen av internet och se om man kan hitta något, och kommer GARANTERAT att återkomma med eventuella fynd.