Habil film, med snyggt och ganska typiskt svenskt foto och ljussättning (mycket skakig handkamera á la Moodysson och kall nordiskt gråaktig färgskala). Det mesta i filmen håller generellt en ganska hög nivå egentligen, och därför är det extra synd att den tacklar sitt ämne (mekanismerna bakom så kallade skolmassakrer, eller vansinnesdåd/massmord generellt om man så vill) på ett ganska endimensionellt och förneklat sätt, också typiskt svenskt kanske. Rent hantverksmässigt är Sebbe dock en kompetent debutfilm från Babak Najafi. Filmen är också föredömligt kort, vilket automatiskt resulterar i en extra guldstjärna i dessa tider när även de mest banala skräpfilmer ska vara minst två och en halv timme långa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar