Yazujiro Ozus första ljudfilm är ett riktigt bra familjedrama, helt i linje med regissörens senare, mer berömda filmer. Redan här är hans kända stil väl utvecklad, med konsekvent lågt placerad kamera och kompositioner som ofta inkorporerar dörröppningar som ramar. Kanonsnyggt foto, lugnt melankoliskt tempo och en harmonisk enkelhet genomsyrar berättelsen. Källan som använts till blurayutgåvan från BFI (The Only Son är ihopbuntad med Late Spring på samma skiva) är väldigt sliten och ser faktiskt inget vidare ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar