Har länge varit märkligt ointresserad av den här filmen, Murnaus sista innan den tragiska bilolycka som tog hans liv, kanske för att jag trott att den var någon typ av dokumentär (vilket är lätt hänt när man ser Flaherty, känd för Nanook och Mannen från Aran, nämnas i samband med produktionen). Men den visade sig vara en helt annan film, visserligen med ett pseudodokumentärt anslag, men ändå en spelfilm och en mycket bra sådan dessutom (kanske tillhör den inte det absoluta toppskiktet i Murnaus karriär - i min bok Nosferatu, Sista skrattet och Soluppgång - men heller inte alltför långt ifrån). Naturalisten Murnau skiner verkligen när han får skildra livet på en söderhavsö, med enormt vackert foto och avancerad berättarteknik nästan helt utan icke-diegetiska textrutor, och resultatet är inte alls så rasistiskt som man kanske hade kunnat befara när man ser produktionsåret. Visst finns här klassiska exotifierade drag, som barbröstade kvinnor och män som iförda bastkjolar shakar sitt junk, men ändå är Tabu i grund och botten en respektfull och känslig skildring av öbornas kultur i tragedins form.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar