Den här profetiska filmen utspelar sig i en (då) nära framtid, där popstjärnan nästan förlorat alla sina mänskliga kvaliteter och istället ikläder sig rollerna som gudom, maskineri, politiskt verktyg, produkt och opium för folket. Då en dystopisk framtidsvision, idag kanske verkligare än man vill inse. Det är politiskt och rappt ironiskt. Peter Watkins typiska pseudodokumentära stil passar bra för ämnet, men tyvärr är filmen lite för långsam för sitt eget bästa. Man hinner bli aningen uttråkad, inte minst på grund av en trist kärlekshistoria och lite för långa musiknummer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar