Två Harmony Korine-filmer damp ner på hallmattan i morse. Jag vet att det finns folk som älskar Korine förbehållslöst, men karlns samlade produktion har en i mitt tycke ganska varierad kvalitet. Säkert är dock, oavsett de enskilda verkens individuella meriter, att det från den fantastiska Gummo (nittiotalets kanske bästa amerikanska film, men det känns som att jag säger det om varann film typ) via intressanta Julien Donkey Boy, och till den ärligt talat rätt intetsägande Mister Lonely, gått en röd tråd av integritet och säreget konstnärligt uttryck. Det är även lite talande att de enda två filmerna av värde snuskgubben Larry Clark lyckats regissera, Kids och Ken Park, också är de enda av hans filmer Harmony Korine skrivit manus till.
Därför ska det bli kul att se Trash Humpers. Jag, som medvetet hållit mig undan recensioner och handlingsbeskrivningar, vet bara att det ska vara en lofi-historia som mest ska påminna om en videoinstallation i en konstutsällning. När jag, med ovanstående formulering, pitchade idén om att se den ikväll till Maria, var hennes skeptiska reaktion: "Det låter som Moodyssons Container". Och ja, det kanske det gör, men låt oss för guds skull hoppas att den är lite bättre än så, annars blir det en lång afton. Wish us luck!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar