Här har vi en film med oförtjänt dåligt rykte, mycket kanske för att den kom precis efter, och därmed jämförs för mycket med, Fulcis fantastiska storhetsperiod som började med Zombi 2 1979 och slutade med New York Ripper 1982. Även det att Manhattan Baby inte är lika goredrypande och monsterspäckad som hans övriga produktion från den här tiden, spelar säkerligen in. Kan man dock se bortom den stundtals lite fåniga och förvirrade intrigen, de ibland lite halvtaskiga effekterna (tänker främst på laserstrålarna) och att djävulsbarnet från House by the Cemetery gör comeback, är det här en riktigt bra och stämningsfull film. Fint regisserad och ångande av den där mardrömsatmosfären Fulci var så duktigt på, och som vanligt med riktigt bra huvudtema av Fabio Frizzi (en del annan musik i filmen är tråkigt nog återanvänd från The Beyond).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar