Sommaren dör

Nu är sommaren över. Det var varmt och skönt idag, visst, men det känns i luften att hösten är i antågande. Det kan även ha något att göra med att jag börjar jobba igen på måndag. Som vanligt tänker man att dagen aldrig kommer att komma. När semesterns första vecka ebbat ut tänker man att "ja ja, det är i alla fall tre långa veckor kvar", efter andra veckan "ja ja, det är i alla fall två långa veckor kvar" och så vidare, tills man så slutligen befinner sig i detta oundvikliga läge där allt som står mellan Fritid och Arbete är en ynklig helg. Och ändå tänker man att "ja ja, det är i alla fall en lång helg kvar". Men man kommer att sova, äta, skita, byta blöjor och så plötsligt ringer klockan 05.30 på måndagsmorgonen, och så sitter man sedan sur och yrvaken på bussen och undrar vad fan som hände. Vart tog sommaren vägen?

Arvid har varit sjuk. Stora mängder slem och snor har konstant emanerat ur samtliga kroppsöppningar och nätterna har varit ett helvete. En natt hade han feber på 39,5 grader och låg och yrade och kastade sig hit och dit som en besatt. Man tycker så synd om den lille, och man ligger där och smeker det fjuniga lilla huvudet och är så vansinnigt orolig förstås, för det är ju det man är. Och sedan blir det bättre, tack gode gud, och så går man ut och promenerar bort ännu en dag.

Varför skriver ingen annan i sin blogg? Mackan? Bloggsprutan Emppu? Är det ute med blogg? Är det Fejan som gäller nu?

Hösten kommer i alla fall, och med den vaknar som vanligt i varje manskropp suget efter norsk arisk black metal. På måndag ska jag bära vintermössa till jobbet och blästa Dark Thrones Transilvanian Hunger i iPoden. Det är det enda rätta, jag gick trots allt därifrån demonstrativt iförd shorts. Kanske blästade jag till detta Markoolios Sommar och sol. Jag borde i alla fall ha gjort det.