Mer bluray

Jag tycker att Dario Argento är en aning överskattad faktiskt. Karln har presterat några fantastiska filmer (Suspiria, Ljudet från kristallfågeln, Deep Red) och några bra filmer (Tenebre, Fyra flugor på grå sammet), men resten är ofta antingen gäspningar eller ibland riktigt dåliga. Han är en väldigt ojämn regissör som för länge sedan passerat sitt Bäst före-datum, varför den enorma kult som existerar kring honom i mitt tycke är lite oförtjänt. Hur det än må vara med den saken, släpper Arrow i UK i alla fall snart ett av Argentos verkliga mästerverk på bluray: Inferno.

Inferno är helt klart en av Argentos mest underskattade filmer. Den hamnar ofta lite i skuggan av Suspiria, mest för att de båda är delar i samma trilogi och därför gärna jämförs med varandra, men jag tycker faktiskt att den är minst lika bra. Inferno är Argento i sitt allra mest stiliserade läge, med expressiv Bava-aktig ljussättning, intrikata set pieces och petitesser som logik och sammanhang utkastade genom fönstret. Det är en otyglad mardröm som presenteras, och det är en ren njutning att stänga av hjärnan och låta sig svepas med i vansinnets malström. En av mina spaggefavoriter!

Suspiria-blurayen hade grava problem med det visuella, och därför blir jag så klart glad när recensionerna av Inferno-skivan börjar dyka upp och de verkar unisont positiva:

10K Bullets
Twitch
DVDBeaver (visserligen DVD:n, men källan är densamma)

Peppppppppppppppppppp!

Guds ensamma män

Har väntat aslänge på ett DVD-släpp av den här filmen, och så plötsligt idag slog det mig: "Fan, den kanske finns att tanka någonstans!". Sagt och gjort, mindre än en timme senare har jag hemma en ganska fin avi-fil i rätt aspect ratio. Det är ju det här som är det fina med internet! Ikväll efter att Arvid har gått och lagt sig blir det alltså:



+



+


=

WIN, WIN, WIN!

Dead by... region vad?!

Noooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!1111111111111

Dead by dawn! Dead by dawn!

(Klicka för full storlek)

Evil Dead, en av mina absoluta favoritskräckisar från åttiotalet kommer ut på bluray om en vecka, och jag har länge varit skeptisk till att de ska lyckas få ut en vettig produkt. Dels så lämnar Anchor Bays bluraysläpp av Evil Dead 2 och Army of Darkness en hel del i övrigt att önska, plågade av överprocessade och halvröviga transfers som de är. Dessutom har Sam Raimi, som liksom så många andra gamla stofiler helt verkar ha tappat greppet om verkligheten och vad som skiljer bra från dåligt (se till exempel Drag Me To Hell), en historia av eskalerande galenskap när det kommer till att ändra på och göra sämre sitt enda mästerverk Evil Dead med varje ny DVD-utgåva. Färga mig alltså därmed positivt överraskad när jag äntligen fick se de första bilderna tagna direkt från den färdiga skivan i morse!



Grain! Filmkorn! Filmegryn! Raimi verkar ha kunnat hålla DNR-fingret i styr den här gången, Allahu akbar!



Ett par jämförelser jag hittade på ett forum:
DVD 1
Blu 1

DVD 2
Blu 2

Natt och dag. Om nu bara Friedkin kan hålla sig i skinnet när det kommer till Exorcisten också (så att inte French Connection-debaclet upprepas) så är hela hösten räddad!

Mer bilder här.

Grattis Pajala

till nya Dressman-butiken!

Laserdisco!

Jag har gjort ett trevligt fynd igår. Råkade se ett anslag uppsatt i den lokala livsmedelsbutiken att någon ville sälja en Laserdisc-spelare med 47 filmer. Jag ringde givetvis direkt. Inte för att jag behöver en LD egentligen, tvärtom har jag redan på tok för många filmer på andra format för att jag ska råd, plats eller ork för att börja samla på ännu ett. Men just Laserdisc råkar vara ett alldeles osedvanligt kul och snyggt format, och det är väldigt svårt att motstå dess lockelser. Dessutom vore det ju synd om någon annan la vantarna på vad som kunde ha varit exempelvis 47 japanimporterade obskyra italienska skräckisar.



Cyklade efter överenskommelse hem till säljaren på Hertsön, fylld av förhoppningar, och ledde strax därefter cykeln hem, fullastad med typ 40 kilo Laserdisc. Drömscenariot uppfylldes visserligen inte, men nära nog. I samlingen fanns massor av rolig skit, betydligt roligare än vad som ofta är fallet när man hittar sådana här paket. En del zombiefilm (när jag såg Fulcis Zombi 2 i högen hemma hos säljaren, höll jag på att bajsa i byxan av upphetsning!), en del Wes Craven, en del klassiker, en del nittiotalsskräck, en del B-action, en del Chris Farley (?!) och en del faktiskt ganska intressant storfilm (några DePalma, några thrillers jag inte sett, Natural Born Killers etc.).









Det var helvetet på jorden att få hem de här grejerna på cykeln, men det var lätt värt det. Dessutom lyckades jag pruta ner priset från hyfsade 2000:- till kriminellt låga 1300:-!

Vet inte riktigt vad jag ska göra med det här nu. Det känns nästan som att jag måste börja samla. Laserdisc har fantastisk bild (om man jämför med VHS), är tillräckligt ovanligt för att det ska vara lite häftigt och kul att samla på, och har riktigt bra ljud (på riktigt! Dessutom oftast det enda formatet där man kan få bra kvalitet på originalljudmixen i stereo eller mono, då DVD-utgivarna ju för det mesta slaktar äldre filmers originalsoundtrack och gör om dem i oinspirerad 5.1). Men framför allt är det ett vansinnigt dekorativt fysiskt format, skivor så väl som konvolut. Jämför till exempel Terminator:



Med Terminator kan man förresten verkligen återanknyta till detta om originalljudmix, då jag har för mig att samtliga DVD- och Blurayutgåvor av filmen har ett totalt reviderat, eller "förbättrat" som idioterna på filmbolagen kallar det, soundtrack med ny musik och nya ljudeffekter. På LD får man däremot, pris ske gud, samma ljudmix som när filmen gick upp på bio 1984. Originalet. Det rätta. Det bästa.

Så sammanfattningsvis:
Laserdisc, yay!

The Devils (Ken Russel, 1971)

Om Jodorowsky skulle ragga upp Dreyers En kvinnas martyrium för en het trekant med Fellini, skulle någonting liknande det här kunna bli avkomman. En sådan vacker, bisarr och stark film att man blir alldeles knäsvag! Dagens, nej veckans, nej årets filmtips!



Om det finns någon film som verkligen bönar och ber om en fin bluray i rätt aspect ratio, restaurerad, oklippt med den bortplockade så kallade Rape of Christ-sekvensen (5 min. och 37 sek. in i videon börjar den) intakt och fullmatad med extramaterial, så är det den här. Tyvärr skäms Warner Brothers så mycket över The Devils att det aldrig kommer att hända. Istället får man antingen hålla till godo med en bootleg med riktigt dålig bildkvalitet (sourcad från en VHS) och i bildformatet 1.85:1 istället för det korrekta 2.35:1 (gör MYCKET för att förstöra de underbara bildkompositionerna i den här filmen!), och kompletterad med sekvensen ur ovan länkade dokumentär, eller en version WB av misstag släppte på iTunes för ett tag sedan. Den drogs in illa kvickt, men cirkulerar så klart på andra ställen. Bilden på iTunes-versionen verkar vara hyfsat fin (men ganska långt under DVD-kvalla så klart), och framför allt är den i OAR, men sekvensen där nunnorna våldför sig på Kristus står ingenstans att finna. Och det är så klart trist, även om man kan trösta sig med att filmen nog aldrig innehöll sekvensen när den gick på bio heller.



Okej'rå, jag har inte skrivit något om själva filmen egentligen. Men den är jävligt bra! Den handlar om en reformvänlig katolsk präst i Frankrike på typ 1600-talet, som kyrkan, med politiska motiv i bakgrunden, vill få dömd för kätteri. För att lyckas med detta använder de sig av nunnorna i ett lokalt kloster, vilka i sexuell hysteri, drivna av den religiösa driftsförnekelsens självhat, gladeligen hörsammar hoten om våld, blir besatta av Satan och anklagar prästen för att ta med dem till Blåkulla, där han tvingar dem att kyssa Djävulens testiklar och liknande. Det här berättas på ett ypperligt surrealiskt och kraftfullt vis av Ken Russel, som stiliserar allt från skådespel till scenbyggen, musik, kostymer och övergripande visuell estetik, tills det som återstår är en hallucinatorisk och febrig resa ner i religiös galenskap och sexuell extas.



En film att älska!

Käre George Lucas: Dra åt helvete!

Angående att Star Wars-trilogin utannonserats på Bluray, från NY Times:

"Perhaps bracing for the reactions of fans who decried some of the changes made to the special-edition films — like, say, an exchange of gunfire between Han Solo and a certain green-skinned bounty hunter — Mr. Lucas said that to release the original versions of these films on Blu-ray was 'kind of an oxymoron, because the quality of the original is not very good.'

'You have to go through and do a whole restoration on it, and you have to do that digitally,' he added. 'It’s a very, very expensive process to do it. So when we did the transfer to digital, we only transferred really the upgraded version.'"

Lucas kan suga min feta fjong! Tänker inte köpa en enda SW-utgåva innan det giriga fanskapet till revisionist ger oss originaltrilogin, utan de så kallade "förbättringarna" från re-releasen.

Kolla in min nya snygga The Knajf-tischa förresten:

Okej, det här är bara en ursäkt för att få visa upp mig utan byxor på internet.

Sommaren dör

Nu är sommaren över. Det var varmt och skönt idag, visst, men det känns i luften att hösten är i antågande. Det kan även ha något att göra med att jag börjar jobba igen på måndag. Som vanligt tänker man att dagen aldrig kommer att komma. När semesterns första vecka ebbat ut tänker man att "ja ja, det är i alla fall tre långa veckor kvar", efter andra veckan "ja ja, det är i alla fall två långa veckor kvar" och så vidare, tills man så slutligen befinner sig i detta oundvikliga läge där allt som står mellan Fritid och Arbete är en ynklig helg. Och ändå tänker man att "ja ja, det är i alla fall en lång helg kvar". Men man kommer att sova, äta, skita, byta blöjor och så plötsligt ringer klockan 05.30 på måndagsmorgonen, och så sitter man sedan sur och yrvaken på bussen och undrar vad fan som hände. Vart tog sommaren vägen?

Arvid har varit sjuk. Stora mängder slem och snor har konstant emanerat ur samtliga kroppsöppningar och nätterna har varit ett helvete. En natt hade han feber på 39,5 grader och låg och yrade och kastade sig hit och dit som en besatt. Man tycker så synd om den lille, och man ligger där och smeker det fjuniga lilla huvudet och är så vansinnigt orolig förstås, för det är ju det man är. Och sedan blir det bättre, tack gode gud, och så går man ut och promenerar bort ännu en dag.

Varför skriver ingen annan i sin blogg? Mackan? Bloggsprutan Emppu? Är det ute med blogg? Är det Fejan som gäller nu?

Hösten kommer i alla fall, och med den vaknar som vanligt i varje manskropp suget efter norsk arisk black metal. På måndag ska jag bära vintermössa till jobbet och blästa Dark Thrones Transilvanian Hunger i iPoden. Det är det enda rätta, jag gick trots allt därifrån demonstrativt iförd shorts. Kanske blästade jag till detta Markoolios Sommar och sol. Jag borde i alla fall ha gjort det.

...

Haha!

Kommer ni ihåg när vi badade i havet?

Nej, men minns ni att SVT abrupt slutade visa Darkwing Duck mitt i serien någon gång i början på nittiotalet, antagligen för att den var för våldsam (...lol?)? Vad handlade det om egentligen? Det här måste ju ändå ha varit långt efter ninjahysterin, då farbror staten till exempel bytte namn på Turtles och censurklippte alla ninjafilmer till strimlor. Jag minns det i alla fall som om jag nästan helt slutat se på tecknat vid den här perioden (och istället börjat med så häftiga och vuxna saker som rollspel och smygrunkande till Playboy Presenterar på finsk tv), och förmodligen är det väl därför jag heller inte riktigt kan erinra mig varför de förbjöd Darkwing Duck.



Kommer inte ens ihåg signaturmelodin. Det verkar som att den utspelar sig i samma universum som Duck Tales i alla fall, med tanke på att den där pilotankan (Sigge?) är med i vinjetten. Darkwing själv måste vara bra furrymaterial med tanke på masken och den lite farliga framtoningen. Tänker jag.

Rubriksättningens ädla konst

Men den möjliga förklaringen till vad han såg är ju lika vidrig som rubriken är rolig:
Härmask
Luskung

"Fenomenet kallas 'luskung' eller 'härmask', och är sorgmyggans larver. Förr i tiden trodde man att detta bebådade krig."
- Calise Rautio

Tre minuter

Dyra hösten

23:e augusti:


31:a augusti:


13:e september:


27:e september:


30:e september:


5:e oktober:




19:e oktober:


November:

Ännu ett band man aldrig kommer att få se live men verkligen, verkligen önskar att man fick (Eller: Lulekalaset kan ta sig i ärschlet)

Mad Men

Vi såg precis klart säsong 3. Outstanding som vanligt. Säsongen puttrade på i trivsamt tempo och vaggade in en i falsk trygghet, ända fram till sista avsnittet, som givetvis var det överlägset mest dramatiska hittills i serien. Och så ett helt år till nästa säsong! Ååååååh, hur ska jag klara mig?! Jag vill ju veta vad som händer! Ååååååh!



Note to self: Börja aldrig följa en tv-serie som inte redan är avslutad. Risken är att den är bra. Risken är att du blir uppslukad. Låt aldrig någon såra dig så igen.