Darkthrone

Hösten kommer, och med den vaknar i varje vuxen manskropp, likt en uråldrig primaldrift, suget efter norsk, arisk black metal. För personer med snopp mellan benen är det en lika trivial och naturlig sak som att köra på fastän partnern säger nej. Med anledning av detta tänkte jag således ägna de första inläggen på denna nyfött fräscha och väldoftande virtuella publikation åt att tipsa om just bra norsk kristusdräpande rock'n'roll. Detta så att bloggens tilltänkta målgrupp (osäkra och förvirrade tonåringar; finniga, fula, företrädelsevis sådana som bara andas genom munnen och flackar med blicken) inte råkar tanka ner fel skivor och därigenom stigmatiseras för livet. Eftersom jag inte orkar skriva gör vi det här i något sorts multimediaformat som jag verkligen tycker andas 00-tal (det enda som saknas är Facebook-länkar och en osund Apple-fixering). Först:

Darkthrone!
Coolast, bäst, snyggast i läder!



Darkthrones två mästerverk heter Under a Funeral Moon och Transilvanian Hunger. Där är det som att allting bara klickar till och något magiskt föds. I mitt tycke bjuder inte den norska BM-vågen på något bättre, varken förr eller senare.



Darkthrone har också tidernas snyggaste logga och albumomslag:









Musiken är skev, punkig och jävlig tilltalande. Ingenting känns speciellt logiskt eller tillputsat, utan det mesta är fult, skitigt och primitivt. Precis som det ska vara.



Minuspoäng för avsaknad av kyrkbränder, mord och/eller terrorism i bandets förflutna. Men det är bara en liten droppe smolk, inte mer än en etta av fem i magnitud på Smolktipset. Tank it!