Indoneserna jönsar vidare i ännu en underhållande film med massor av svart magi, muslimska moralkakor, kreativ gore och dålig dubbning. Ja, det här är vad jag kallar en recension.
Här kommer lite mer indonesisk galenskap bara för att:
Nej, du är inte onormal. Det här går inte att ogilla.
Så jävla bra. Skivan är från 1984. 1984! För att sätta saker och ting i perspektiv kan man ju jämföra med när annan tuff musik släppts, kanske i en tidslinje som så här (urvalet är lite slumpartat):
1982 - Venom: Black Metal 1982 - Iron Maiden: The Number of the Beast 1983 - Metallica: Kill 'em all 1984 - Bathory: Bathory 1985 – Celtic Frost: To Mega Therion 1986 - Slayer: Reign in Blood 1986 – Sepultura: Morbid Visions 1987 - Death: Scream Bloody Gore 1989 - Morbid Angel: Altars of Madness 1990 - Entombed: Left Hand Path 1991 - Darkthrone: A Blaze In The Northern Sky 1992 - Burzum: Burzum 1994 - Mayhem: De Mysteriis Dom Sathanas
Vilka föregångare! Förstår inte hur jag har kunnat missa att kolla upp dem ordentligt tidigare.
(Okej, jag har inget vettigt att blogga om denna afton, sorry)
I Siena såg jag och Mackan en liten keramiktavla för upphängning på vägg, med texten SATOR AREPO TENET OPERA ROTAS. Skrivet i just den ordningen. Skrivet. I. Just. Den. Ordningen.
Jesus Kristus vilket bra köp! Trodde 38 € var dyrt, men här kostar de 700-800 spänn, så det var ju nästan gratis. Bialetti Brikka fungerar som en vanlig mokabryggare, men med den lilla finessen att det finns en liten vikt på toppen av det rör vattnet färdas genom. Det sinnrika med det är att det uppstår ett betydligt högre tryck under tillredningen av kaffet. Detta högre tryck resulterar i mycket mer crema, och ett avsevärt mer espressolikt kaffe än vad man får med en vanlig mokabryggare. Brikkan ska, så vitt jag kan läsa mig till, prestera ett tryck på 9 bar, vilket är lika högt som det optimala trycket vid tillredning av espresso. Trots det smakar kaffet aningen mer bränt än en kopp espresso och creman är mer flyktig, för att då inte tala om att extraktionsmetoden givetvis skiljer sig åt väsentligt, så någon riktig espresso är det avgjort inte (oavsett vad Bialetti vill göra gällande). Vad det däremot är, är vansinnigt gott kaffe. Det känns som att jag hittat rätt nu. Hädanefter kommer jag att släppa planerna på att införskaffa en espressomaskin. Det är helt enkelt för mycket pengar och för mycket meck för den försumbara smakskillnad det skulle innebära.
(Den där killen har verkligen groteskt mycket socker i sitt kaffe)
Vete fasen om någon av er läser här, men i alla fall: Stort grattis Rikard och Elin till er vackra son! Det är en sjuhelvetes resa ni precis påbörjat, en underbar sådan. Kram till er alla!
Dessutom är det här den här bloggens hundrade inlägg. Dubbel anledning till att fira alltså!
