Reindeerspotting

Låt inte det genant dåliga namnet och den puerila filmaffischen lura er, här har vi en riktig liten pärla. Reindeerspotting är en dokumentär om Jani, en subutexjunkie i Rovaniemi (av alla ställen), filmad av en av hans knarkarpolare. Jani, som vid 19 års ålder redan hunnit förlora två fingrar i någon typ av ospecificerad knarkuppgörelse, drömmer om ett annat liv, och att komma bort från Rovski och sin allt mer desperata livssituation. Filmen kanske inte känns helt klockren till en början, men den blir väldigt intim och brutalt drabbande i slutändan. Detta trots, eller kanske snarare tack vare, att någon mer klimaxartad payoff uteblir. När jag tänker på det är det nog istället filmens största styrka, det något amatörmässiga (eller amatörmässigt är kanske lite hårt, låt oss kalla det "inte helt professionella") anslaget och bristen på klassisk narrativ struktur. Man kan gärna se Ett anständigt liv i nära anslutning, bara för att se en totalt annorlunda, och mer hantverkstekniskt kunnig, tolkning av vad som i princip är samma ämne. Jag gillar för övrigt sådana här dokumentärer, mörka och hopplösa skildringar av narkomani, starkt. Bortsett från nämnda Ett anständigt liv kan jag även rekommendera HBO-dokumentären Black Tar Heroin: The Dark End of the Street för en överdos (fniss) dödsknarksorsakad misär. Fler förslag?

Reindeerspotting finns att tanka på de vanliga ställena, men släpps väl förhoppningsvis på DVD här i Sverige snart. För övrigt hängde huvudpersonen Jani sig på öppen gata i Kambodja ungefär tio år efter det filmmaterial man ser i dokumentären. Det var med en tår i ögonvrån jag googlade mig fram till det, kan jag avslöja.

Karin Dreijer + The Knife?

För övrigt tycker jag att det är hög tid för en ny The Knife-skiva nu. Det är vad, typ fyra fem år sedan Silent Shout kom? De släppte visserligen musiken till den där Darwin-pjäsen på skiva för inte så jättelänge sedan, men den var på tok för ambient för att fungera speciellt bra som popskiva. Silent Shout å andra sidan var i mitt tycke epokgörande, utan tvekan 00-talets bästa skiva och för mig personligen den mest omvälvande musikaliska upplevelse jag varit med om i mitt vuxna liv.

Karin Dreijer + Vargtimmen

Mer upphetsande är egentligen att Dreijer även skrivit musiken till en ny pjäs baserad på Ingmar Bergmans Vargtimmen!



En väldigt underskattad film, i mitt tycke faktiskt en av Bergmans bästa.

Karin Dreijer + Rödluvan

DN rapporterar att allas favvoartist Karin Dreijer Andersson skrivit en låt till en ny Hollywoodfilm baserad på Rödluvan-berättelsen. På sin hemsida dementerar hon dock att hon skulle ha någon cameo i filmen, som DN hävdar i sin artikel.



Filmen ser skräpig ut, vad annat är väl att vänta av Twilight-regissören, men låten verkar lovande.

2010: The year we make contact

NASA will hold a news conference at 12:30 p.m. EST on Monday, Nov. 15, to discuss the Chandra X-ray Observatory's discovery of an exceptional object in our cosmic neighborhood.



BELIEVE!

Monstrum

The Howling. Sämre som film betraktad än vad jag kom ihåg, men jävligt fina varulvsförvandlingsscener signerade Rob Bottin:



Samme Bottin är för övrigt också ansvarig för de fantastiska effekterna i Carpenters The Thing:



Tänk var vi hade kunnat vara idag om inte CGI:n kommit in och förstört specialeffektsbranschen på nittiotalet.

DVD-bekymmer

För några dagar sedan slog det mig plötsligt att jag kanske borde börja avveckla DVD-samlingen. Inte för att det är platskrävande eller för att jag förlorat intresset, eller ens för att det är dyrt, utan för att jag insett att DVD-skivor faktiskt har en ganska begränsad livslängd. Ingen vet riktigt hur länge genomsnittsskivan håller, men det har redan börjat dyka upp rapporter om problem med skivor från sent 90- och tidigt 2000-tal. Detta kombinerat med CD- och LD-teknologiernas tillkortakommanden (notera att DVD sägs ha en beräknat kortare livslängd än båda de formaten), skvallrar om att det nog bara är en tidsfråga innan undergången är här. Men vad gör jag då åt det här bekymmersamma bryderiet? Det vettigaste jag kan komma på i dagsläget är att helt sonika rippa samtliga filmer till datorn och förvara filerna på externa hårddiskar. Sedan kan jag antingen spara själva de fysiska filmutgåvorna och bränna nya skivor om någon skulle sluta fungera, eller sälja filmerna och få tillbaka hyfsat mycket av de pengar jag lagt ner (mellan 50-70% gissar jag att jag nog skulle kunna få, att döma av den generella Tradera-prisbilden. En klar fördel med att ha mycket importfilm kontra inhemska utgåvor, vilka ju för det allra gör mer nytta som glasunderlägg än auktionsobjekt). Problemet är bara att de volymer det handlar om gör hela företaget ganska vansinnigt.

Jag har kanske 750 st. DVD-filmer. En betydande andel av dessa är utgåvor med 2 eller fler skivor, så en försiktigt uppskattning av hur många skivor det totalt rör sig om är någonstans i storleksordningen 1200 stycken. Uppskattningsvis, och jag famlar möjligen lite i mörkret här men okej, kanske snittstorleken per fullrippad skiva är runt 6 GB. Och 1200 st. x 6 GB = alltså en total storlek på 7200 GB för samtliga skivor. Den externa standardhårddisken ligger väl idag på en 1 TB, vilket (om min disk är något att gå efter) motsvarar runt 930 GB. Det betyder att det vid lagringen av filmsamlingen skulle krävas hela 8 externa hårddiskar á 1 TB styck! Vilket innebär, om priset inte sjunkit dramatiskt sedan jag köpte min i somras, en kostnad på runt 8 lakan bara för själva lagringen av filerna. Svindlande. Nästan lika illa är det med tiden som skulle krävas för projektet. Jag testade rippa en film till datorn (Django, händelsevis, varför det nu skulle ha någon betydelse) och det tog runt 15 minuter. Kalkylerar man in (fy fan vad autistiskt det här låter förresten, jag inser ju det) ett par minuter för att hämta filmen och köra in den i datorn och diverse andra små tidsstjälande aktiviteter (göra en macka [2 min.], toalettbestyr [1 - 6 min.], runka [1 min, kanske upp till 2 om man är riktigt inspirerad någon dag]) kanske vi kan tänkas snitta på 17 minuter per skiva. Och vad blir då detta i slutändan? Jo, 17 minuter gånger 1200 skivor är lika med totalt 20 400 minuter. 20 400 minuter motsvarar i sin tur, håll i hatten nu, 340 timmar! 14 tjugofyratimmarsdygn! 42,5 åttatimmarsarbetsdagar! Vad fan?!

Så, mångtusenhövdade fanskara, vad skulle ni ha gjort? Finns det större externa hårddiskar till en rimlig peng på horisonten? Kan man motivera tidsaspekten? Är det moraliskt korrekt att hyra en slav för ändamålet (och om svaret är nej, när fan är det i så fall det egentligen?)?

DN jönsar vidare

Det här är nog den mest missriktade och bisarra moralpanik jag någonsin skådat. Hallå DN, motståndarmålet är åt andra hållet!



Serien i fråga. Och här är Björn Wimans patetiska försök till att rädda vad som räddas kan. Sorry Björn, jag tror att de flesta, trots detta heroiska försök till utsuddande revisionism, insett att du totalt missade poängen med strippen. Men jag antar att man väl inte kan klandra dig för att du åtminstone försöker. Och är inte det där skuggan av ondskefulla krafter högre upp i hierarkin än DN-redaktionen man kan ana över dina axlar?

Me-tro-polis!

Det är nära nu. Droooool...