Larmar och gör sig till

Nobodyn Börje Ahlstedt bestämmer sig för att göra sorti med en smäll, och drar iväg salvor mot skådespelarkollegor till höger och vänster i sina memoarer. Patetiskt är bara förnamnet. Dramaten är en lekstuga, skådisar är labila egofixerade idioter, what else is new eller hur?

Saker man, enligt media, lär sig från Ahlstedts biografi:

* Att Örjan Ramberg hotat att harpunera (!) Ahlstedt under ett bråk över en replik i Hamlet (lol).
* Att Persbrandt är ett svin (news at 11).
* Att Peter Stormare gråtande föll på knä och omfamnade kistan på Bergmans begravning (vilket faktiskt är helt fantastiskt kul, ett så kallat dubbel-lol, eller rofl om man så vill).

Roligast av allt, ett rent roflmao faktiskt, är dock bokens fantastiska titel:
"Från min loge på Dramaten".

Sug på den. "Från min loge på Dramaten". Inte många kan ladda en boktitel med så mycket fånighet att man blir lite generad å författarens vägnar bara av att läsa den. Men Börje kan. Dramatenskådisen, ni vet. Han som jobbar där, på Kungliga Dramaten.

Käre Börje Ahlstedt, vet du vad Dramaten egentligen är? En jävla sandlåda för vuxna män att leka i, det manliga egots högborg. Där sitter ni högt uppe i ert torn och inbillar er att ankdammen är en ocean, att ni själva är viktigast i världen och att ni gör skäl för era hutlöst höga skattefinansierade löner. Där kan ni smälla i dörrar, bete er som rövhöl, tafsa på era kvinnliga kollegor och smygsupa i godan ro, utan insyn från den banala omvärlden. Ni svinar på utan att det övriga samhällets normer och regler någonsin når er. Naturligtvis utan minsta tillstymmelse till självdistans. För ni är ju genier hela bunten, och konstnärssjälar så klart. Då får man vara lite svår. Har man blott en gång fått suga Ingmar Bergmans ådriga stake, fan det räcker med att ha städat hans privata Dramaten-toalett eller luktat på hans basker, är man untouchable och höjd över alla oss andra små människor som måste arbeta för att betala våra hyror.

I själva verket är de så klart alla bara stora nollor, som skulle implodera (med all säkerhet på ett ytterst pretentiöst sätt) vid blotta tanken på att utföra en enda dags hederligt arbete som omväxling till silverskedstillvaron någon gång. Även du Börje, trots att Aftonbladet blåser upp din pinsamma pajkastning till löpsedelsstoff en långsam torsdag. Grattis Börje, du har levt ditt liv som en relik från det förgångna på ett museum! Vilken bragd.