Var han verkligen en av vår tids stora? De här senaste trettio åren har han gjort... Vad? Jag vill gärna se honom som en stor skådis, men så gör han ondingen i säsong X av 24. Easy Rider, Apocalypse Now, Blue Velvet, vad mer?
Nä okej, det kanske är lite överdrivet att kalla honom en av de riktigt stora, men han var ju helt klart en de coolare katterna i Hollywood ända sedan sextiotalet. Att ha regisserat Easy Rider är väl i sig anledning nog för att hamna i historieböckerna, men han är dessutom en sådan där skådis som, liksom Christopher Walken, man alltid blir glad av att se i små biroller här och där. Och på tal om Hopper och Walken: http://www.youtube.com/watch?v=tqccyUpnZwA
Okej, det där är förstås en fantastisk scen, och Hopper var visst bra i True Romance också.
Annars är den mest intressant för att se Tarantinos utveckling. Det går en direkt linje mellan den där och ett par scener ur Ingloriuos Basterds, fast i jämförelse är den där rätt klumpig. Ja, alltså, Walken och Hopper bär ju upp allt, men det är inte riktigt samma knivskarpa tonlägesskiftningar som i Basterds. Sett den än? Visst hade du den på blåstråle senast jag hälsade?
Jo, har sett den. Tyckte väl inte att den var direkt dålig, men den var en gäspning som allt Tarantino gjort sedan Jackie Brown. Tycker faktiskt True Romance är bättre än det mesta Tarantino regisserat själv (bara Pulp som är bättre imo).
Du har förstås fel. Jag kan komma på mig med att önska att Tarantino gjorde en "seriös" film igen, så den konstnärliga flygel han hållit till på de senaste åren kanske inte lockar mig. Eller, jo, men jag kan inte låta bli att hoppas på något annat.
Samtidigt är det bara att konstatera att öppningsscenen och ölkällarscenen ur Inglorius Basterds, av egen kraft, slår ut allt han gjort innan. Manuset och regin är så milsvida över vad han, eller de flesta andra presterat. Just i jämförelse med scenen ur True Romance blir det så tydligt hur mycket han utvecklats (Jag försöker alltså mentalt räkna bort regin ur båda scenerna, hå hum).
Sedan är det väl i och för sig oartigt av mig att hävda att Basterds inte skulle vara seriös, vad med hela metaberättelsen om andra världskriget.
Enstaka fina scener finns det i alla hans filmer, det håller jag helt med om, men Tarantino har alltid haft problem med helheten. Plus i kanten för att Inglorious Basterds åtminstone liknar en riktig film marginellt mer än både Kill Bill och Death Proof, även om det är helt oförlåtligt att han drar ut på den i två och en halv jävla timme (minst en timme för länge).
MEN, jag tycker verkligen inte att han utvecklats till det bättre, vare sig som manusförfattare eller regissör. Är framför allt utled på karaktären Quentin Tarantino, som mer och mer tagit över efter regissören Quentin Tarantino på 2000-talet. Den där kokainstinne typen, du vet, han med alla själlösa "hyllningar". Det är sorgligt att Tarantinos idoler, som han plankar så friskt, kunde skapa tio gånger bättre filmer på en bråkdel av Tarantinos jättebudgetar. Det är också sorgligt att se att han som manusförfattare gått från att skriva relativt sammanhållna filmer, måhända inte briljanta sådana men ändå filmer med början och slut och handling däremellan, till filmer som mer liknar samlingar av scener av varierande kvalitet. Han är, som sagt, duktig på scener, så jag kan till viss del förstå varför det blivit så, men jag tycker verkligen att hans filmer på det stora hela blivit lidande av att han numera spolat ner dramaturgin i toastolen. Det är väl lätt hänt att man blir lite megalomanisk när man har finansieringen klar för resten av karriären.
Var han verkligen en av vår tids stora? De här senaste trettio åren har han gjort... Vad? Jag vill gärna se honom som en stor skådis, men så gör han ondingen i säsong X av 24. Easy Rider, Apocalypse Now, Blue Velvet, vad mer?
SvaraRaderaNä okej, det kanske är lite överdrivet att kalla honom en av de riktigt stora, men han var ju helt klart en de coolare katterna i Hollywood ända sedan sextiotalet. Att ha regisserat Easy Rider är väl i sig anledning nog för att hamna i historieböckerna, men han är dessutom en sådan där skådis som, liksom Christopher Walken, man alltid blir glad av att se i små biroller här och där. Och på tal om Hopper och Walken:
SvaraRaderahttp://www.youtube.com/watch?v=tqccyUpnZwA
Okej, det där är förstås en fantastisk scen, och Hopper var visst bra i True Romance också.
SvaraRaderaAnnars är den mest intressant för att se Tarantinos utveckling. Det går en direkt linje mellan den där och ett par scener ur Ingloriuos Basterds, fast i jämförelse är den där rätt klumpig. Ja, alltså, Walken och Hopper bär ju upp allt, men det är inte riktigt samma knivskarpa tonlägesskiftningar som i Basterds. Sett den än? Visst hade du den på blåstråle senast jag hälsade?
Jo, har sett den. Tyckte väl inte att den var direkt dålig, men den var en gäspning som allt Tarantino gjort sedan Jackie Brown. Tycker faktiskt True Romance är bättre än det mesta Tarantino regisserat själv (bara Pulp som är bättre imo).
SvaraRaderaDu har förstås fel. Jag kan komma på mig med att önska att Tarantino gjorde en "seriös" film igen, så den konstnärliga flygel han hållit till på de senaste åren kanske inte lockar mig. Eller, jo, men jag kan inte låta bli att hoppas på något annat.
SvaraRaderaSamtidigt är det bara att konstatera att öppningsscenen och ölkällarscenen ur Inglorius Basterds, av egen kraft, slår ut allt han gjort innan. Manuset och regin är så milsvida över vad han, eller de flesta andra presterat. Just i jämförelse med scenen ur True Romance blir det så tydligt hur mycket han utvecklats (Jag försöker alltså mentalt räkna bort regin ur båda scenerna, hå hum).
Sedan är det väl i och för sig oartigt av mig att hävda att Basterds inte skulle vara seriös, vad med hela metaberättelsen om andra världskriget.
Enstaka fina scener finns det i alla hans filmer, det håller jag helt med om, men Tarantino har alltid haft problem med helheten. Plus i kanten för att Inglorious Basterds åtminstone liknar en riktig film marginellt mer än både Kill Bill och Death Proof, även om det är helt oförlåtligt att han drar ut på den i två och en halv jävla timme (minst en timme för länge).
SvaraRaderaMEN, jag tycker verkligen inte att han utvecklats till det bättre, vare sig som manusförfattare eller regissör. Är framför allt utled på karaktären Quentin Tarantino, som mer och mer tagit över efter regissören Quentin Tarantino på 2000-talet. Den där kokainstinne typen, du vet, han med alla själlösa "hyllningar". Det är sorgligt att Tarantinos idoler, som han plankar så friskt, kunde skapa tio gånger bättre filmer på en bråkdel av Tarantinos jättebudgetar. Det är också sorgligt att se att han som manusförfattare gått från att skriva relativt sammanhållna filmer, måhända inte briljanta sådana men ändå filmer med början och slut och handling däremellan, till filmer som mer liknar samlingar av scener av varierande kvalitet. Han är, som sagt, duktig på scener, så jag kan till viss del förstå varför det blivit så, men jag tycker verkligen att hans filmer på det stora hela blivit lidande av att han numera spolat ner dramaturgin i toastolen. Det är väl lätt hänt att man blir lite megalomanisk när man har finansieringen klar för resten av karriären.