HA:s Q?

"När polisen gjorde husrannsakan hos en 54-årig Luleåbo föll ögonen på en elgitarr som hängde på väggen i mannens sovrum. Vid en närmare granskning visade det sig att gitarren var ett hagelgevär."
Klick

Corpse Mania (Chih-Hung Kuei, 1981)

Ganska tråkig thriller med nekrofiltema från Chih-Hung Kuei som gjorde vansinniga och vansinnigt bra Boxer's Omen och Bewitched. Inspirationen kommer uppenbarligen från Italien och giallogenren, men filmen är rörig, oinspirerad och saknar varje tillstymmelse till spänning. Trots att tempot är halsbrytande högt från början till slut känns filmen mycket längre än sina 82 minuter, troligen för att det mest bara är en massa onödigt förvirrad och invecklad story som presenteras. Som vanligt när det gäller Shaw-produktioner håller kulissbyggen och scenografi hög klass för att tillhöra en B-film, och när det väl blir blodigt och lite action är det faktiskt förvånansvärt bra. Jag önskar bara att det hade varit lite mer sådant.

Vet någon hur de här 80-talsproduktionerna från Shaw Brothers egentligen är filmade, förresten? Jag tycker att det ser misstänkt ut som video, men hur kan det vara det redan 1981? Det kanske bara är det att transfern från filmkällan är slarvigt gjord så att materialet fått ett mer "digitalt" utseende?

Kommande eknomisk ruin - igen

The Strange Vice of Mrs. Wardh - 28:e mars



Rituals - 5:e april



Der Tiger von Eschnapur / Das indische Grabmal - 18:e april



Teorema - 20:e april



Network - 20:e april



Dellamorte Dellamore - April



L'age d'or - 23:e maj



Late Autumn & A Mother Should Be Loved - 23:e maj



An Autumn Afternoon & A Hen in the Wind - 23:e maj



Alice - 23:e maj



Solaris - 24:e maj



Rovdjurens natt - 25:e maj



Rolling Thunder - 30:e maj



Witchfinder General - 13:e juni



The Great White Silence - 20:e juni



Kiss Me Deadly - 21:a juni



Inferno - Snart förhoppningsvis

Dagens höjdpunkt

Tidiga Sepultura är så jävla bra

Som bonus, mer stenhårt brasilianskt 80-talsrens:

Your Vice is a Locked Room and Only I Have the Key (Martino, 1972)

Mycket fin giallo från Sergio Martino, som gjorde några sådana på sjuttiotalet (Case of the Scorpion's Tail, The Strange Vice of Mrs. Wardh, All the Colors of the Dark) och nog mest är känd för den brutala gialloslashern Torso. Det här är egentligen ett incestuöst triangeldrama mellan den alkoholiserade och sadistiske mannen, hans hunsade fru och hans unga frigjorda brorsdotter. Och den svarta katten Satan, som visar sig influera historieförloppet på ett avgörande sätt. Den regelrätta giallodelen av filmen, med den för genren typiska mördarfetischismen (svarta handskar, mörk trenchcoat, hatt, kniv), är egentligen mest en distraktion från den egentliga intrigen, och avslutas på ett lite klumpigt sätt någon gång i mitten av filmen. Jag kan tycka att filmen som helhet nästan hade klarat sig bättre helt utan det elementet faktiskt, även om jag kan förstå motivationen bakom att inkludera det. Men Your Vice är en väldigt snygg och välspelad film, och den Poe-inspirerade huvudintrigen är fullt tillräckligt spännande för att bära upp även de mer långsamma transportsträckorna i mittpartiet. Anita Strindberg är duktig som den neurotiska hustrun men speciellt spelet mellan osympatiske Luigi Pistilli och Edwige Fenech, som här får spela en femme fatale-aktig karaktär, är riktigt rockande bra. Filmens största behållning ligger dock i dess säregna stämning; den stora gamla villans gotiska miljöer, blandat med karaktärernas dekadens och en allestädes närvarande känsla av cynism och hopplöshet. Inte riktigt värd de hutlösa pengar jag betalade för NoShame-släppet (har nog aldrig gett lika mycket för en film, kommer förhoppningsvis aldrig att behöva göra om det), men det är kul att ha sett den och den gav verkligen mersmak på att se fler av Sergio Martinos filmer i genren.

Rabid Dogs (Bava, 1974)

Fantastisk och väldigt otypisk film från Mario Bava, vars signum snarast var färggranna och snygga gotiska skräckistorier. Här är det istället otroligt rå och skitig terror som serveras. Ett rån går snett och gärningsmännen flyr från polisen med gisslan och ett mediokert pengabyte. Nästan hela filmen utspelar sig sedan i en stekhet bil, som ett sorts perverterat kammarspel. Det är svettigt, närgånget, nervigt och mycket obehagligt, för det mesta klaustrofobiskt filmat inuti bilen med handhållen kamera. Filmen har en lite intressant bakgrundshistoria, då Bava aldrig fick se den få premiär, eller ens färdigställa den, på grund av att den enda workprinten blev konfiskerad av myndigheterna efter att filmens producent blivit mördad under produktionens slutskede. Först 23 år senare, långt efter Bavas död, kunde filmen få biopremiär. Det är på det stora hela en färdig film vi får ta del av idag, men nog märks det i små detaljer att den inte är helt klar. Den har inga originalförtexter till exempel, dialog och ljudeffekter saknas på ett par ställen och, att döma av hur klumpiga en del av klippen känns, skulle den förmodligen genomgått ytterligare detaljklippning innan release. Men det gör inget, för Rabid Dogs är ett mästerverk, även i det här skicket. En av Bavas klart bästa filmer.

Kick ass, chew bubblegum

Rolling Thunder. På bluray. Från Optimum. 30:e maj. Yay!

Plötsligt igen (Bergman & Skjöld, 2009)

Bedrövligt dålig uppföljare till överskattade Plötsligt i Vinslöv. Jag gillar lyteskomik lika mycket som alla andra, men här fungerar inte ens den biten tillfredsställande, och jag har svårt att se att ens de mest inbitna Plötsligt-fansen kan uppskatta det här. Metaaspekten kändes säkert fräsch på papper men den fungerar i praktiken inte alls. Det här är istället bara tradigt och trist. Produktionsmässigt är det pinsamt dåligt utfört, som en dokumentärfilm gjord av gymnasieelever, och säkert nittio procent av scenerna känns iscensatta. Att viss styrning och regi av verkligheten tarvas för alla dokumentärfilmer är knappast någon hemlighet, utan tvärtom en förutsättning för att man alls ska kunna göra intressanta filmer, men när det görs så här övertydligt och slapphänt är det svårt att som åskådare behålla någon suspension of disbelief. Hela anrättningen faller pladask. Det enda jag tar med mig från Plötsligt igen är en vag känsla av sorg över dessa stackars exploaterade människospillror, som säkerligen levde sina anspråkslösa liv utan att reflektera över sin normalitet eller avsaknad därav innan dokumentärteamet från huvudstaden kom och gjorde freakshow av dem.

Om ikonmåleri

Det är alltid lite farligt när Hemmakväll säljer ut sina gamla hyrfilmer. Den här gången kostade de 19 spänn styck, vilket betyder att man har råd att chansa vilt och kommer hemdragandes med en massa skit man annars aldrig skulle ha köpt. Filmer som cementerar sig allra längst ner i den redan gigantiska Att se-högen och sedan förblir liggande där år ut och år in osedda. Den enda jag är riktigt glad över är Tre Rövare, någon tysk animation jag aldrig hört talas om och som eventuellt skulle kunna vara ett guldkorn. Red Riding-filmerna är bra, men jag har ju redan sett dem och de känns inte spontant som något jag skulle vilja se om på ett bra tag.



Roligare är då Andrej Rubljov på bluray! Första Tarkovskij-släppet på blåstråle någonstans i världen och den första ryska utgåvan i min samling (att de ens släpper blurayfilmer i Ryssland känns lite otippat faktiskt, trodde att det var piratkopierade DVD-filmer som gällde hela vägen där). Jag och Arvid tog oss en tjuvkik på den tidigare och den ser verkligen kanonfin ut. Enda man eventuellt kan ha invändningar emot är att detta rör sig om bioklippningen av filmen, det vill säga den omklippta version Andrei Tarkovskij själv satte samman efter att de sovjetiska censorerna hade sagt sitt. Just fallet Andrei Rublev är dock lite mer komplicerat än de flesta andra där censuren varit och lagt sig i, då Tarkovskij på eget bevåg, utöver de statligt beordrade klippen, även klippte om filmen på andra ställen i delar av filmen där censuren inte hade haft några anmärkningar. Gissningsvis för att tighta till den, lite som Kubrick gjorde med den europeiska versionen av The Shining. Med andra ord finns det ingen riktigt optimal version av just Andrej Rubljov och det ska hur som helst bli riktigt roligt att se bioversionen, då jag tidigare bara sett den längre klippningen.