Klick!
Jag tycker att Charlie verkar vara en hyvens kille.
torsdag 3 mars 2011
tisdag 1 mars 2011
Taffligt
Vänner! Det här är utan tvekan Kungen av bollsnacks! Jag förutspår att det med tiden kommer att visa sig vara förödande för min "snart 30 år gammal och tränar aldrig"-figur att ha flyttat så nära Kioskpiraten.
Kööööööööööööööööööööööp
Jag har ingen som helst lust att skriva blogg just nu. En magsjuk son kombinerat med post-flyttens alla miljoner göromål har liksom den effekten på en.
Men lönetid innebär alltid en massa mer eller mindre genomtänkta inköp, och Svensson som man är bränner man så klart iväg pengarna i en så rasande takt att kontot gråter av skräck. Live fast! Finns det över huvud taget något bättre att göra än att visa upp nämnda prylar på internet, så att man åtminstone får någon nytta av dem innan de bortglömda hamnar i ett hörn och samlar damm? Det tror jag inte.
I söndags kände jag, för första gången på flera år, ett akut sug efter tv-spel. Alltså gjorde jag slag i saken (vem vet när suget uppstår nästa gång) och bussade mig till Elgiganten för lite spelshopping. Första Dead Space var i min bok ett av de bästa spelen den här generationen. Därför är det lite synd att tvåan bara verkar vara mer av samma. Jag försöker generellt sett hålla mig undan uppföljare med exakt samma mekanik och spelmotor som sin föregångare. Ofta kan sådana till och med få mig att tappa respekten för det första spelet, hur bra det än var (exempel: Metroid Prime, Gears of War, finns hur många som helst). Dead Space 2 är hittills åtminstone vansinnigt välproducerat, skitsnyggt och nog är det nästan lika tillfredsställande att lemlästa odöda The Thing-monster även den här gången. Trots det känns det lite tråkigt att spelet i allt väsentligt mest bara verkar vara en expansion. Men det kanske blir bättre.
Killzone 3 bävar jag lite inför att sätta igång med. Tvåan var, trots grava tillkortakommanden både i single- och multiplayer, nog det FPS som gjort mest för mig sedan typ Quake för hundra år sedan. Egentligen kanske inget mästerverk om man försöker se det lite objektivt, men ett underbart guilty pleasure och med fan så mycket mer karaktär och särprägel än alla CoD-spelen sammantagna. Därför är jag lite rädd för att se åt vilket håll Guerilla tagit spelserien med uppföljaren. Jag tror att risken är att man valt att släta ut alla små egenheter som för mig var det som gjorde Killzone 2 så bra (tyngden i kontrollen, de skitiga krigsmiljöerna i nästan monokrom färgpalett, känslan av att avataren faktiskt har en kropp till skillnad från alla andra FPS där man bara är en omkringflytande picka, multiplayerlägets någorlunda betoning på realism med väldigt lite auto aim och hälsa, etc.), och istället försökt göra det mer likt konkurrenternas generiska och själlösa produkter. Men jag hoppas ändå på det bästa. Om inte annat lär spelet rent visuellt kunna ge hårdvaran en riktig match, om föregångaren är något att döma efter.
Jag vet att alla nu för tiden gör sin bokreashopping på internet. Somliga kanske till och med tycker att det är lite töntigt att gå till en butik och handla. Men det skiter jag i! Jag har alltid tyckt om att stå och frysa utanför bokhandeln reastartdagen (sorgligt, i Lule finns det faktiskt numera bara en bokhandel att frysa utanför ;_;). I år var jag som en sådan där smart amerikansk bomb som bara dödar ondingar: Totalt fokuserad och hundra procent målmedveten. På så vis lyckades jag undvika den värsta kön och fick det jag ville ha snabbare än någon kunde säga "flasklock", inklusive den mycket seriösa Berättelser om det okända. Sedan satt jag och drack gratiskaffe och åt gratismacka en stund och sedan gick jag hem. Snipp, snapp, snut, så var sagan slut.
FIN
Men lönetid innebär alltid en massa mer eller mindre genomtänkta inköp, och Svensson som man är bränner man så klart iväg pengarna i en så rasande takt att kontot gråter av skräck. Live fast! Finns det över huvud taget något bättre att göra än att visa upp nämnda prylar på internet, så att man åtminstone får någon nytta av dem innan de bortglömda hamnar i ett hörn och samlar damm? Det tror jag inte.
I söndags kände jag, för första gången på flera år, ett akut sug efter tv-spel. Alltså gjorde jag slag i saken (vem vet när suget uppstår nästa gång) och bussade mig till Elgiganten för lite spelshopping. Första Dead Space var i min bok ett av de bästa spelen den här generationen. Därför är det lite synd att tvåan bara verkar vara mer av samma. Jag försöker generellt sett hålla mig undan uppföljare med exakt samma mekanik och spelmotor som sin föregångare. Ofta kan sådana till och med få mig att tappa respekten för det första spelet, hur bra det än var (exempel: Metroid Prime, Gears of War, finns hur många som helst). Dead Space 2 är hittills åtminstone vansinnigt välproducerat, skitsnyggt och nog är det nästan lika tillfredsställande att lemlästa odöda The Thing-monster även den här gången. Trots det känns det lite tråkigt att spelet i allt väsentligt mest bara verkar vara en expansion. Men det kanske blir bättre.
Killzone 3 bävar jag lite inför att sätta igång med. Tvåan var, trots grava tillkortakommanden både i single- och multiplayer, nog det FPS som gjort mest för mig sedan typ Quake för hundra år sedan. Egentligen kanske inget mästerverk om man försöker se det lite objektivt, men ett underbart guilty pleasure och med fan så mycket mer karaktär och särprägel än alla CoD-spelen sammantagna. Därför är jag lite rädd för att se åt vilket håll Guerilla tagit spelserien med uppföljaren. Jag tror att risken är att man valt att släta ut alla små egenheter som för mig var det som gjorde Killzone 2 så bra (tyngden i kontrollen, de skitiga krigsmiljöerna i nästan monokrom färgpalett, känslan av att avataren faktiskt har en kropp till skillnad från alla andra FPS där man bara är en omkringflytande picka, multiplayerlägets någorlunda betoning på realism med väldigt lite auto aim och hälsa, etc.), och istället försökt göra det mer likt konkurrenternas generiska och själlösa produkter. Men jag hoppas ändå på det bästa. Om inte annat lär spelet rent visuellt kunna ge hårdvaran en riktig match, om föregångaren är något att döma efter.
Jag vet att alla nu för tiden gör sin bokreashopping på internet. Somliga kanske till och med tycker att det är lite töntigt att gå till en butik och handla. Men det skiter jag i! Jag har alltid tyckt om att stå och frysa utanför bokhandeln reastartdagen (sorgligt, i Lule finns det faktiskt numera bara en bokhandel att frysa utanför ;_;). I år var jag som en sådan där smart amerikansk bomb som bara dödar ondingar: Totalt fokuserad och hundra procent målmedveten. På så vis lyckades jag undvika den värsta kön och fick det jag ville ha snabbare än någon kunde säga "flasklock", inklusive den mycket seriösa Berättelser om det okända. Sedan satt jag och drack gratiskaffe och åt gratismacka en stund och sedan gick jag hem. Snipp, snapp, snut, så var sagan slut.
FIN
Alanya-gänget 2011!
Nu är en resa till Turkiet bokad till slutet av april, och i och med det får man väl säga att Svensson-metamorfosen är fulländad. Det känns på sätt och vis lite smådåligt om jag ska vara ärligt. Jag kan knappt tänka mig ett land jag mindre vill besöka än just Turkiet. Turkar, blekfeta turister och party låter inte som en attraktiv kombination direkt. Samtidigt:
Det blir nog fint ändå.
Det blir nog fint ändå.
måndag 28 februari 2011
Arvet till våra barn
Circle of Shit
Jag har bytt mellan tio och femton bajsblöjor idag. Jag har haft hela underarmen nerkladdad av diarré. Jag har torkat bajs från golvet. Jag är omskakad men jag lever.
tisdag 22 februari 2011
måndag 21 februari 2011
Hantverkare
Vad är det med hantverkare egentligen? Ett par surmulna målare dyker upp idag och ska tapetsera två rum här hos oss. Efter tjugo minuter sticker de för att dricka kaffe. Jag hörde dialogen:
Målare 1: "Har vi sådana där remsor i bilen?"
Målare 2: "Det är möjligt, men nu gör vi ingenting innan vi druckit kaffe"
Sedan går de, efter att ha hintat åt oss att vi borde avlägsna oss innan de kom tillbaka. En av dem bitchade även om att de blev tvungna att komma hit ytterligare en gång (samma firma har varit och tapetserat de andra rummen för ett par veckor sedan). "Tänk vad mycket lättare det skulle ha varit om ni beställt de här rummen samtidigt". Vad fan?! Det är som att jag, i min profession, skulle säga till en återkommande kund att "om du hade handlat det där senast du var in så hade det blivit mycket lättare för oss båda". Ja, det kanske det hade. Men vi är deras kunder och betalar dyra pengar för att de ska utföra ett arbete hos oss! Det är vi som ger dem mat på bordet, en meningsfull tillvaro i jordelivet, etc. Gnäll inte!
Målare 1: "Har vi sådana där remsor i bilen?"
Målare 2: "Det är möjligt, men nu gör vi ingenting innan vi druckit kaffe"
Sedan går de, efter att ha hintat åt oss att vi borde avlägsna oss innan de kom tillbaka. En av dem bitchade även om att de blev tvungna att komma hit ytterligare en gång (samma firma har varit och tapetserat de andra rummen för ett par veckor sedan). "Tänk vad mycket lättare det skulle ha varit om ni beställt de här rummen samtidigt". Vad fan?! Det är som att jag, i min profession, skulle säga till en återkommande kund att "om du hade handlat det där senast du var in så hade det blivit mycket lättare för oss båda". Ja, det kanske det hade. Men vi är deras kunder och betalar dyra pengar för att de ska utföra ett arbete hos oss! Det är vi som ger dem mat på bordet, en meningsfull tillvaro i jordelivet, etc. Gnäll inte!
A Serious Man (Coen & Coen, 2009)
Mycket bättre Coen-komedi. Stundom understatat och subtilt, hela tiden svart och cyniskt. Snyggt och precist foto i grön färgskala och scenografiskt skitfin återgivning av tidsepoken. Jag har en känsla av att somligt kanske går förlorat på grund av att jag bara har ett ganska grundläggande hum om judendomens symbolik och mytologiska teman, men trots det: En kanonfilm!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
