Facit mars

Ja, det här är en sjukdom.

Alla dessa fantastiska filmer

Det är en stor glädje att veta att det finns så många helt okända men underbara filmupplevelser där ute. Boxer's Omen slängde jag med på ren känsla i den senaste utlandsordern, och se vad jag fick:

Richard Kelly

är en talanglös jävla fjolla som borde pryglas offentligt. Jag sa det redan efter Donny Darko, och nu har alltså skräpfilmen The Box ristat dessa mest bevingade av ord i sten för alltid. Käre Richard Kelly, du är en apekatt!

En konstig sak

Maria tappade en vante när hon var ute på stan med Arvid i fredags. Hon upptäckte det hemska först när hon kommit hem, och bestämde sig genast för att gå ut och leta efter den. Det var en kär vante. Hon sökte febrilt längs med hela vägen till Malmuddsviadukten innan hon gav upp och promenerade hem igen, utan vante. Hon var naturligtvis lite ledsen över det inträffade. Det var, som sagt, en kär vante. Helgen kommer och med den ett ymnigt snöfall. Marken täcks av snö, det plogas och donas och allt är frid och fröjd. Vanten glöms bort, och lika bra är väl det med tanke på vädret. Utsikterna att återfinna den känns minimala. Idag har jag varit ute och promenerat med Arvid. På väg hem ser jag något ligga på marken mitt på trottoaren ganska nära Coop här på Örnäset. En vante, svartvitrandig! Kan det vara? Jag plockar upp den och studerar den närmare. Ja, visst är det! Den kära vanten! Marias vante! Så jag har alltså återfunnit vanten, efter en helg av snöande och plogande, alldeles nära hemma, mitt på den gångväg Maria promenerat när hon var ute och sökte efter vanten i fredags, och som hon och jag gått några gånger även efter det. Och det märkligaste av allt: den är helt torr!



Vad har vanten haft för sig under helgen egentligen? Var det en stöld, ett uppror, ett hån? En reva i verkligheten som öppnade dörren till en annan dimension? Har den, som ett byaluder, gått från hand till hand i en lång kedja av osannolika händelser? Jag vet inte, men jag är skakad.

Trettonhundrafyrtionio

Jag lever ju i någon sorts underbar parallell dimension där alla band bara kör låtar från sina bra skivor live, så döm om min förvåning och stora besvikelse när 1349 bara spelade Manifest och Riders of the Apocalypse från första skivan. I övrigt var det bra ös från första sekund till sista, så konserten får tre och en halv stabila bananer av fem möjliga.



Sämst: Att de inte sket i det nya, lite undermåliga, materialet och bara körde låtar från Liberation
Bäst: Trumguden Frost, som satte varenda jävla slag precis som på skivorna. Han är övermänsklig, mer maskin än man!

Kill it with fire!

Nittiotalet, kom tillbaka! Allt är förlåtet!

Äcklet

Hojta om ni vill beställa så fixar jag numret till leverantören!

Memory lane

Nu är Xboxen såld. RIP. Vi hade fina stunder tillsammans, och vi hade dåliga. Dead Space, Bioshock och Gears of War - fantastiska spelupplevelser allihopa. Rez HD = bäst, vackrast, det spel jag kommer att ha mest problem med att skiljas ifrån. Men MS är en bunt jävla rövhål med sitt Live-ocker och jag ser inte speciellt mycket tid över till tv-spel i kristallkulan, så nu får den ryka för den här gången.

Det var dock inte det jag skulle skriva om. När jag var nere i förrådet och letade efter Xbox-kartongen hittade jag något bortglömt men viktigt i en kartong med småkrafs:



Minns du, Emppu? Vilken helvetes fin grej att göra. Jag blev alldeles rörd när jag hittade det.



Kassettband. Fan vad gamla vi är.

Bakom mina solglasögon

Ett säkert tecken på att man blivit förälder, om man nu skulle ha råkat missa förlossningen eller så, är att man plötsligt tycker att bejbisar med solglasögon är hilarious.

Dyra mars

Ute redan



Bävern


Bävern


15:e mars



16:e mars

Bävern


24:e mars



Håller tummarna för att The Killer-blurayen ser ut som röv så jag slipper klämma in den i budgeten också.