450 bilder tagna, typ tre blev bra

Det var en trevlig resa. Italien är ett fantastiskt vackert land med billig och god espresso, behagligt klimat och kulturella sevärdheter nog för att mätta även den hungrigaste turist. Tråkigt nog blev Arvid rejält sjuk redan andra dagen, och resten av resan kom så klart i hög utsträckning att präglas av detta. En lustiger anekdot var när Hannibal, den gullige farbror som ägde huset vi bodde i och som bara pratade italienska, ringde efter ambulans istället för den efterfrågade husläkaren. Efter en kort stund kom tre ambulanspersonal instormande i vårt hus med två läkare i släptåg! Vi var ganska övertygade om att vi skulle bli skuldsatta för resten av livet, men fantastiskt nog var all sjukvård gratis för oss med guldbiljett (EU-pass). Inte en spänn behövde vi betala, förutom för medicin och taxiresor. Tror att vi tårögt tackade en förvånad sjuksköterska minst fem gånger för detta. Jag utbrast till och med hänfört att "in Sweden it's very expensive", trots att jag även då visste att jag ljög (det är ju sant i och för sig att vi har vissa avgifter här, men speciellt dyrt är det ju inte). Annars var det många sömnlösa nätter med en kokhet baby mellan oss i sängen, och ganska mycket oro. Men jag tycker ändå att jag fick ut mycket av resan, även om det blev ganska långt ifrån hur jag tänkt mig den. Alla våra medresenärer var skitsnälla och hjälpte oss mycket med Arvid, och jag hoppas verkligen att vi inte förstörde semestern för någon.

Up jumped the devil

Ytterligare fyra år av mörker och ondska. Sverige är förlorat. Empatin är död. Detta är skymningen för solidariteten och välfärdssamhället. Jag skäms över de av oss som inte ser längre än till skattesiffran i lönebeskedet, och jag tycker synd om de av mina medmänniskor som står längre ner på samhällsstegen än jag själv. Det kommer att bli fyra tunga år.

Köpeblogg parte quattro

Vilken underbar liten bok! Motiven är oerhört vackra och enkla. Påfallande ofta är de väldigt groteska och politiskt symbolladdade, med stora inslag av ockultism, nazism och pornografi. Fin skit!

Köpeblogg parte tre

I plåt! Arvids ettårspresent. Ja, vi är tidigt ute.

Köpeblogg parte due

Jag brukar verkligen inte vara någon sucker för DVD-boxar, men i det här fallet kan man inte annat än kapitulera. Riktigt självlysande chockrosa i någon sorts custom bokformat med pärmar i mjuk plast. Enda boxarna jag äger som kommer i närheten är Mondo Visions bisarrt överdådiga Zulawski-utgåvor.

Pinky Violence-boxen innehåller fyra så kallade sukeban-filmer, en genre som skildrar rebelliska unga damer som fajtas och är hårda. Sug på de här titlarna:

Criminal Woman: Killing Melody
Terrifying Girls' High School: Lynch Law Classroom
Girl Boss Guerilla
Delinquent Girl Boss: Worthless To Confess

Fler bidrag till min ständigt växande hög av filmer jag aldrig kommer att ta mig tid att se. Men en snygg box är det.

Köpeblogg parte uno

Lena Tjäder +2

Idag har vi varit och förhandsröstat, Arvid, Maria och jag. Jag hade på mig min finaste kommunistskjorta och kände stolthet i hjärtat när det hela var färdigt.

Ikväll blir det champagne för att fira att rätt lag vinner nästa söndag och till detta, håll i hatten nu, OLW:s Flamin' Hot Cheez Cruncherz! För vad kan väl passa bättre till vin för tvåhundra pistoler än fulsnackset nummer ett?

Klanteri

Vad fan NSD, hur jävla svårt kan det vara: Kan man inte se en hel konsert ska man heller inte recensera den. Kunde ni inte gett stackars Emely, som (förmodligen iförd hipsterglasögon) tvingades hasta till pressläggning, alternativen att antingen a) Vänta med att publicera recensionen till nästa dag, eller b) Redigera bort sista meningen så att hon åtminstone inte framstår som en åsna. Eller är det kanske kutym på NSD, detta med att recensera halvor av saker? Är det halva Twilight Eclipse som får en fyra? Är det halva Alkberg som är gubbe? Jenny på Kuriren såg nog inte heller hela konserten, att döma av avsaknaden av klimaxartad blodkanonsskildring, men har i alla fall intelligens nog att inte skriva det rakt ut. Att hon sedan i övrigt skriver som en kratta kan man kanske förlåta. Det är ju ändå Kuriren det handlar om.

Livet också

Vill även bara berätta att livet just nu är rätt så jäkla peachy. Ett halvårs pappaledighet har precis börjat, Italien om lite mer än en vecka och min son har börjat prata så smått ("papapapapa"). Dessutom flyttar min fina lillebror upp till eremitliv i de finska skogarna, vilket förhoppningsvis borde innebära att man får se honom lite oftare.

Arvids snälla mamma köpte förresten en t-shirt med en slumpmässigt utvald spådom på:



Dr. Arvid, der Spieler!

None of dem

Jag gör mitt bästa för att hata Robyn, men det går ju bara inte. Speciellt refrängen här är ju jävla briljant och ganska långt ifrån hyperstajlad radiopop. Är det okej att gilla det här? Va? Är det?